måndagen den 15:e februari 2010

Att vara ful då och nu ett konstaterande

Fulhet finns inte längre. När man var yngre så kunde folk vara fula, endel kunde till och med vara fatalt fula man tyckte det och man kände att man absolut inte kunde ta i dem eller villa prata med dem för att de just var fula. Skitsamma om de var roliga, trevliga, goa och allmänt superbra människor, de var fula, de fick inte vara med. Nu har jag svårt att urskilja de fula mot de snygga, de bra från de dåliga. Alla är liksom fina och snygga på sitt sätt. Vart man än tittar kan man hitta något snyggt och vackert. Slutkonstaterat

1 kommentarer:

Anonym sa...

ag är en tjej på 23 jordsnurr som har ett problem: Jag har inte gjort annat än bakat och pysslat i flera månader. Men så fort jag får en ledig stund sätter jag igång att baka och pyssla igen.

Förra helgen sedan skulle jag och min kille Jakob göra något kul. Jag kokade knäck och Jakob städade pannrummet och eldade papper. Glad och sotig konstaterade han att det var det roligaste han gjort på flera veckor…och jag kände samma sak.



Många vuxna säger till oss att vi är för unga för att hålla på med det här. “Ni borde inte ha så bråttom. När man är ung vet man inte vad man vill. Saker kan så lätt gå till överdrift och bli skadligt” Jag försöker förklara säga vad jag tycker men ingen vuxen lyssnar ju! De säger bara “Vänta några år. När ni blir stora kommer ni att förstå att det finns en tid för att vara vuxen och en tid för att vara barn. Fall inte för grupptrycket”



Och nu har till och med några kompisar börjat reta mig. Och jag vet inte vad jag ska göra. Kan det vara skadligt att koka knäck? Att baka ofta? Ska man akta sig för saxar och papperspyssel när man är 23? Är jag normal som känner så här?

Vill passa på att säga att jag tycker att denna blogg är världsbäst och det var verkligen träffande det där du sa om "fula människor" men jag tycker också du kan belysa problem som dessa. vore jättebussigt med svar.

ps: kul att du har börjat uppdatera igen Sebbe:)