Jag har inte bloggat på länge på grund av att det har varit svårt att motivera mig. Jag har inte fått något uppslag ingenting har kommit till mig utom en liten tanke jag haft angående smeknamn. Jag har tänkt och tänkt på smeknamn men inte riktigt kommit fram till något som platsat på bloggen. Nu har jag inte kommit på något mer angående smeknamn men jag har en till liten tanke och när jag slår ihop dem så blir de plötsligt ett blogg inlägg. Hallelujha!! Hej Jesus.
Comebacken del 1 - Personers desperata jakt efter det bästa minnet fångat på bild.
Jag har alltid gillat att fotografera. Men på senaste tiden har jag funderat endel över det ständiga fotograferande vi människor håller på med. Allt fler personer har en egen digitalkamera och allt fler personer tar med den överallt hela tiden. Just för att fotografera ett minne och få det förevigat.
Jag kan själv se en vacker solnedgång eller en snygg äng och tänka attans att jag inte har med mig kameran så jag kan minnas detta ögonblick, men lika ofta slår jag bort den med tanken: en bild kan aldrig förmedla det jag upplever och ser just nu. Jag tycker faktiskt att det ständiga fokuserandet på att hitta fina bilder och föreviga ett besök på skansen eller en fest kan distrahera en så att man helt glömmer bort minnet. När man sedan sitter och bläddrar igenom bilderna är inte bilderna längre ett minne utan bara ett bevis på att man var där vid den tidpunkten, skansen 01, skansen 02, skansen 03 jaha hade jag de solbrillorna det året det minns jag inte.
Om man istället fokuserar på nuet och verkligen njuter av händelsen kanske man minns det vackra vårtsvinet eller smaken av den kalla ölen i sommarsolen bättre än om man skall stressa runt och ta så många bilder av omgivningen som möjligt.
Comebacken del 2 - Smeknamn
Att kalla någon något är väldigt populärt i vårt avlånga land. Ett smeknamn eller flera på en person är inte alls ovanligt det är snarare tvärtom. Får man inget alias känner man sig utanför och bortglömd. Vem vill tex kallas Åke när Bengan och Pirren springer runt på skolgården och sparkar boll med Lasse.
Kärt barn har många namn som det så fint heter. Men varför i all sin dar heter det SMEKNAMN...
Jag har funderat lite och tror bestämt att det härstammar från sängkammaren där man kunde kalla varandra Tiger eller Honey. Det är okej för mig om folk vill ge varandra speciella namn när de ligger, men nu har detta spridit sig och man slänger ut smeknamn till höger och vänster.
Jag får alltid frågan vad mitt smeknamn är? Kallas du Sebbe eller Basse. Jag brukar svara du får säga precis vad du vill varpå personerna fortsätter att kalla mig Sebastian. Jag får alltså inget smeknamn. Betyder det att jag inte heller kommer få ligga med personen?
Givetvis inte, detta hänger inte samman längre. Nu förtiden kallar de flesta av oss fler personer vid smeknamn än antalet man ligger med. Namnet smeknamn är alltså bara ett smeknamn för en omformulering oftast till en lättare och kortare variant av ens vanliga namn inte nödvändigtvis följt av ömma smekningar.
Välkommen Till Världen
2 timmar sedan
2 kommentarer:
jag trodde du kallades brunettsebbe? fattar ingenting nu.
och jag trodde du hade en massa smeknamn... Sebbe, babben, sebabban, barret etc. Kärt barn har många namn. Men inte har det väl med sex att göra?
Kram från moster
Skicka en kommentar